Aktiviteter / Frågestundsfredag med Alma och Susanne!

ljungskog015

Frågestundsfredag med Alma och Susanne!

Plats Alla orter, Alla orter
Antal anmälda 0 kommer
Datum 20 juni, 2021
Tidpunkt 08:00

Frågestundsfredag med Alma och Susanne!

Jag heter Alma och är en nybörjare inom cykling med massor av nyfikenhet och frågor. Jag undrar verkligen över precis allt. Allmänt om cykling men också om Susanne och hennes fantastiska idrottskarriär. Jag har nu fått chansen att ställa 1-2 frågor i taget som skickas till Susanne i början av veckan och besvaras i appen och på FB/Instagram varje fredag. Tanken är att det ska vara högt till tak och inga frågor är för dumma.

Om någon annan har frågor till Susanne går det utmärkt att mejla dem till mig på almareserv@gmail.com så skickar jag dem vidare till Susanne och de tas upp i frågestunden.

Frågorna (nya varje vecka) finns att läsa på hemsidan och i appen varje fredag fram till söndag kväll.

Att vara farträdd, höjdrädd och rädd för att skada sig är antagligen inga bra egenskaper för en cyklist. Har du aldrig haft problem med något av detta?

Ärligt talat så har jag inte varit speciellt rädd någon gång. Men jag har mycket respekt för höga farter och att sitta i en klunga med 100 andra cyklister omkring mig. Som jag berättade i förra veckans frågestund så bestämde jag mig efter min vurpa på Tjejtrampet 1998 då jag vurpade illa: ”Det kommer inte att hända igen, nu har jag gjort min vurpa för karriären”. Givetvis har jag vurpat efter det, men bara fått skrapsår, vilket känns lite som vardag för en cyklist.

När jag cyklade hade jag fokus på min prestation och taktiken för att vinna, så tanken på att vara rädd fanns inte med i upplägget. Tänker man på vad som kan hända, då har man tappat fokus på uppgiften.

Som sagt fanns mycket respekt för fart och klungkörning. Med det menar jag att om man sitter i en klunga med över 100 andra cyklister och någon vurpar framför en, så är det inte alltid så lätt att väja undan, allt går väldigt fort. Speciellt om klungan kör i över 50 km/h. Då gäller det att ha koll på sin position och vara på hugget, att sitta och drömma i det läget är inte bra. Jag tror att min styrka var just att jag hade fokus på uppgiften och på framförhållning, dvs jag placerade mig på ett visst sätt i klungan för att minimera olycksrisken. Jag satt sällan mitt inne i klungan när det gick fort. Då satt jag antingen till höger eller vänster för att kunna väja undan.

En annan av mina styrkor var att jag var bra uppför långa berg, och har man kämpat sig med uppför ett berg som det tagit över en timme att klättra uppför, då vill man inte bli avhängd nerför. Vad var då nyttan med att hänga med uppför?

Jag tränade också mycket på teknik, som hur man tar kurvor snabbast och säkrast nerför, hur mycket man kan luta cykeln innan däcken ger med sig, hur sent man kan bromsa innan själva kurvan kommer, med mera. Med all kunskap jag fick genom att traggla allt detta och med fokus på uppgiften så kunde jag hänga med, och även ibland köra ifrån, mina motståndare nerför. Tanken på att vara rädd då fanns inte, men återigen: respekten för farten fanns.

Anekdot: Jag minns 2002 års Tour de France. Vi hade klättrat uppför Col de Madeleine (20 km långt) i franska alperna. Det var soligt och cirka 20 grader varmt före klättringen. Jag hängde med de bästa uppför, jag minns att jag låg som ett litet gummiband längst bak och kämpade. Min lilla klunga bestod av mina värsta konkurrenter, på 5 st. Jag var tvungen att hänga med uppför för att ha en chans att vinna Touren. Väl uppe på toppen var det dimma och nollgradigt och vägbanan var blöt. Mina händer var iskalla och jag kunde inte riktigt krama om bromsen, dessutom såg jag bara 5 meter framför mig och så väntade över 45 minuters nerförskörning…

Då var det fokus som gällde, det var ingen idé att känna efter eller vara rädd, jag skulle med nerför. Vi var endast 3 kvar väl nere på platten. Det är sånt här som är kul att prata om efteråt. Men där och då var det faktiskt inte kul.

Tack Alma för dina frågor. Ser fram emot nästa veckas frågor från Alma eller annan medlem.

Tidigare ställda frågor och svar:

Grattis till en sån otroligt framgångsrik idrottskarriär! Två VM-guld på raken. Det är otroligt. Jag kan tyvärr inte mycket ännu om cykling men ditt namn kände jag väl till. Du är faktiskt den enda cyklist jag hört talas om förutom Lance Armstrong. Jag vill lära mig mer om både dig som idrottsperson och om cykling som sport och motionsutövning. Var ska man börja? Får jag lov att bryta isen med några nyfikna frågor, som en total nybörjare utan idrottsbakgrund.

Du har tagit 2 fantastiska VM-guld i vackra regnbågsfärger, återigen stort grattis! Var kommer designen av dessa färger ifrån, har det funnits någon ”regnbågstanke” kring dem?

Stort tack! Det ska verkligen bli roligt att svara på dina och eventuellt fler medlemmars funderingar. Jag gillar verkligen när ni medlemmar tar initiativ och utvecklar Team Ljungskog.

Din fråga fick mig verkligen på pottan med en gång, jag har inte en susning om vart designen kommer ifrån eller om det finns någon regnbågstanke. Men det jag vet med dessa ränder är att de är hett eftertraktade för alla cyklister. Om en cyklist vinner VM på cykel så blir vi väldigt glada för att titulera oss världsmästare och bäst i världen MEN jag tror att det är minst lika viktigt att få bära den vita tröjan med regnbågsränderna över bröstet.

Vaddå tänker du nu kanske..?!

Jo i cykelsporten så ska den som vinner VM ha på sig världsmästartröjan på alla lopp och träningar i ett år fram till nästa VM. Det är en mycket stor ära och en otrolig känsla att få visa upp sig i den tröjan, alla vill ju ha den, men bara en kan få den! Så det var först efter första guldet som jag fick ta på den första gången.

Man kanske inte vinner VM varje år och få ha den berömda tröjan på sig (proffslaget trycker upp ett antal tröjor så behöver inte gå runt på en tröja) men livet ut får den som vunnit VM utnyttja ränderna på sina cykelkläder. Oftast på tröjärmen. Det är därför alla ni i Team Ljungskog åker omkring med världsmästarränder på era kläder. Någon har säkert fått frågan från någon som kan cykel om ni har vunnit VM. Jag tänkte när Team Ljungskog startade att allas kläder ska få ha dessa ränder, ni är med mig och då ska alla ha ränderna 😊.

Anekdot: Mitt sista lopp före VM 2003 körde jag Tour of Toscana och fick äran att vinna det loppet. Inför den sista etappen så tänkte jag att det kanske är sista gången jag får dra på mig världsmästartröjan (vann VM 2002) och det kändes lite (mycket tungt). I spurten på VM i Hamilton (Kanada) så tänkte jag tanken när det gjorde som ondast att jag vill ju ha tröjan i ett år till. Det var kanske det som behövdes för att trycka till lite extra, jag vann endast med några centimeter..

På tal om regnbåge, hur ser öppenheten och toleransen ut inom cykelsporten när det gäller HBTQ-frågor? Finns det nåt att säga om det?

Jag respekterar fullt ut hur människor vill leva sina liv, vi alla är olika och så länge var och en är lycklig så är jag glad. Jag skulle vilja påstå att toleransen är mycket hög inom cykelsporten (kan ej herrcykelsporten), jag vet att det finns många tjejer som har funnit sina livs kärlekar i en damcykelklunga. Proffscirkusen blir som en stor familj och man lär känna varandra precis som att man jobbar ihop på ett ”vanligt” jobb. Jag vet om flera par som efter karriären flyttat ihop och fått barn, det betyder oftast att en får byta land. Men hemmet är där hjärtat är så att lämna sitt land och övrig familj går om man hittat kärleken.

Tack Alma för dina frågor. Ser fram emot nästa veckas frågor från Alma eller annan medlem.

Du har som en del av din träning erfarenhet av att cykla väldigt många timmar i sträck under långa sträckor utomhus. Hur många timmar brukade en sådan långsträcka pågå när du var aktiv, och hur många timmar har du suttit som allra längst på cykeln utomhus respektive inomhus?

Ja så är det, många timmar har cyklats för mig genom mina år som proffscyklist. När jag blev proffs 1998 tränade jag runt 900 timmar per år och senare blev det över 1000 timmars cykling. Jag tränade ”antingen eller” och med det menar jag långt och lugnt (snacktempo), eller kort och hårt vilket innebar exempelvis  intervaller. Men vi kommer säkert att prata mer om hur jag tränade längre fram i våra fredagsfrågor.

Svaret på din fråga är att jag som längst tränat 28 mil utomhus och jag tror att jag då var ute i runt 9 timmar. Inomhus har jag max suttit på cykeln i 2 timmar. Det slet på psyket, i alla fall på mitt, att sitta för länge inomhus och träna, men man var tvungen ibland. Om det var för kallt ute och jag skulle få ihop totalt 3 timmar så delade jag oftast upp passet i 1,5 timmes löpning och 1,5 timmes trainer i garaget. Jag valde att bo kvar i Sverige under hela karriären och det var under vintrarna som jag var tvungen att justera lite för att få ihop träningstid.

Är det under årets alla månader du kört dessa långa utesträckor och i alla typer av väder?

Nej, de riktigt långa cyklingarna gjorde jag bara under försäsongen (mitten av januari-mars) och under säsongen (mars-oktober). Jag åkte varje år i januari till Mallorca för 3-5 veckors träningsläger, det var där tiden skulle matas in efter uppbyggnadsperioden hemma i Sverige, som oftast var tyngre och kortare träningstid. Under veckorna på Mallis blev det en träningstid på mellan 35-40 timmar per vecka och milen har jag ärligt inte koll på, det var alltid tiden som var viktigast att få ihop. Antal mil beror på hur terrängen ser ut, bergigt innebär färre mil, platt fler.

Anekdot: Jag minns ett år på Mallis, vi bodde i Palma Nova och kunde se stranden från fönstret. På morgonen låg det snö på stranden och det var bara några enstaka plusgrader. Man åker ju till Mallis för att få bättre väder än i Sverige, då kan man bli lite less om det snöar! På programmet stod 2 timmars cykling i snacktempo och sedan kraftträning (tunga växlar uppför) med efterföljande 2 timmars cykling i snacktempo. 

Vad göra bäst av situationen? Målet var att vinna VM och hoppar man över för många träningar så blir man inte bäst. Då hyrde vi bil och körde till en ganska lång backe, jag drog på mig vinterstassen och körde upp och nerför backen ett antal gånger. Uppför på tunga växlar för styrkans skull och nerför lugnt och fint eftersom det var snöigt och lite halt. Efter 2 timmar tog vi bilen tillbaks och jag upp på trainern i lägenheten och cyklade ytterligare 2 timmar.

Efter sådana pass är man rätt nöjd, allt går om man vill.

Hur gjorde du med pauser under de längre träningssträckorna på cykeln utomhus? Var det förbjudet att hoppa av cykeln ibland och vila en liten stund, jag tänker på milslånga bergsvägar i uppförsbacke på Mallorca.

Jag hoppade inte av hojen för att ställa mig vid kanten och pusta ut. Den vilan brukar komma naturligt när det gick nerför eller om jag hade medvind, eller vid fikastoppen. Jag gjorde en rutt inför varje träning och funderade ut lämpligt ställe för fika. Cyklade jag över 3 timmar stannade jag alltid och fikade. Jag hade även med mig bars, bananer med mera, i bakfickan. Utan energi kommer man inte långt, framförallt inte i början av säsongen när kroppen ännu inte förstått hur den ska bränna fett. Kör man långt och lugnt några veckor så förstår kroppen efter ett tag hur den ska få energin att räcka utan att man stoppar i sig mat hela tiden. Men fika gjorde jag alltid, kroppen behövde trots bra fettbränning efter ett tag få i sig energi så att jag orkade få ut maximalt av mina träningar.

Fika är en del av en cyklists dag på jobbet kan man väl säga.

Toalettbehov och sådant – är det sånt du planerade noga för att inte ha såna behov under alla timmar ute på cykeln? Har du någonsin behövt hoppa av cykeln för att lösa det nånstans mitt ute i bushen?

Finns ingen plan för toalettbehov, nöden har ingen lag. Jag stannade ganska ofta och kissade på träning. Körde jag ett 5-timmarspass blev det minst 2 stopp varav ett vid fikapausen. Det har blivit många kisstopp i något dike, vi cyklister är inte så noga med att gå in i skogen (tar ju tid) utan sätter oss bara ner bakom någon tuva och kissar. Givetvis när det inte kommer hundra bilar och passerar såklart.

Anekdot: Haha, återigen – nöden har ingen lag, men denna situation var riktigt pinsam! Jag körde ett lopp i Holland och kände under loppet att jag började bli magsjuk. Jag var helt säker på att jag skulle behöva stanna, men så blev det en attack och på något vis lyckades jag pipa med i attacken och kom loss med två andra cyklister. Min nödighet försvann så pass mycket att jag kunde köra vidare. Men väl i mål så fanns ingen återvändo och jag var bara tvungen att hitta ett ställe att sätta mig på. Men det var på en öppen plats, med typ bara ett litet smalt träd, bland människor. Jag kände min panik i blicken när jag irrade omkring på cykeln och letade efter någonstans att sätta mig. Det var ju panik! Hittade inget och var då tvungen att sätta mig vid det lilla trädet och släppa ut det…Gosh, jag skäms än idag för vad jag gjorde… Ler stort när jag skriver om detta..:)

Tack Alma för dina frågor, ser fram emot nästa veckas frågor från Alma eller annan medlem.

Denna vecka kommer frågor från medlem Cilla Lundevall:

Bäst i världen blir man inte på en dag, gissar att det ligger år av hängiven träning bakom dina fina prestationer. Vad är din träningsfilosofi? Hur har du motiverat dig till att träna de där dagarna då motivationen tryter och du hellre hade stannat hemma? 

Tack för din fråga Cilla!

Redan som 12-åring bestämde jag mig för att bli bäst i världen. Detta efter att ha kört min första cykeltävling i Oskarström där jag växte upp. Efter loppet kommer jag ihåg att jag rusade hem till Granvägen 10 och ryckte upp dörren och sa till mamma och pappa: ”Det här ska jag bli bäst i världen på!”

Det är den målbilden som hela tiden har drivit mig när vissa perioder har känts tunga. Utan att ett mål och utan ett ”varför” man gör något är det svårt att motivera sig till att sticka ut och cykla när det är snöblandat regn och 1 plusgrad.

Så egentligen är min filosofi mycket enkel: jag visste varför jag tränade, jag hade mitt mål att bli bäst. Visst har jag vaknat på morgonen och känt mig trött och börjat fundera på om jag ska hoppa över träningen och bara lägga mig i soffan och äta chips och kolla på film. Jovisst, det kan behövas någon gång, men det gäller att skilja på när kroppen behöver vila eller då man bara är slö.

De dagarna tog jag extra mycket fram bilder i mitt huvud på den vita regnbågströjan och mig själv överst på prispallen och tonerna av den svenska nationalsången. Då blev valet enkelt: ta hojen och köra träningspasset som stod på programmet. Det var de passen som gjorde skillnad och stärkte mitt psyke; inget kunde stoppa mig i min väg att bli bäst.

Nuförtiden är ditt mål inte längre att bli bäst i världen, så vad driver dig nu? 

Ni anar inte hur lite jag vill träna idag. Jag tycker jag har ständig sömnbrist som småbarnsförälder och helst skulle jag bara vilja sätta mig och slappa när jag har tid över. Men det är någonting i mig som gör att jag ändå sätter mig på cykeln, eller knyter på mig löparskorna, eller kör ett styrkepass i trädgården ett par gånger i veckan.

Drivkrafterna är många. Känslan efteråt, den går inte att upplevas i någonting annat, vilken tillfredställelse det är att ha rört på sig, jag blir SÅ lycklig!

En annan drivkraft är att jag vill ha en stark och vältränad kropp, jag vill ha kontroll på den helt enkelt. En tredje motivator är min hälsa och mitt välbefinnande. Jag vill leva ett långt liv och så långt det är möjligt också sjukdoms- och skadefritt.

Det ena ger också det andra. Med det menar jag att jag äter bättre mat när jag tränar. Sedan fuskar även jag. Jag kan ju faktiskt fuska lite nu när jag inte längre ska bli bäst i världen:). Jag hoppar över pass och äter för mycket chips ibland. Det behöver jag göra, för att känna hur bra jag faktiskt mår när jag tränar och äter bra.

Tack Cilla för dina frågor. Ser fram emot nästa veckas frågor från Alma eller annan medlem.

Hjälmen – hur vet man att man har rätt storlek och en bra och säker modell? Och hur ska den sitta egentligen? Vad menas med att den ska sitta över pannan? Ska den gå ner ända till glasögonen? Är det här rätt eller fel, se bilden? Är modellen för liten om den inte når glasögonen eller ska man försöka vinkla ner den så att pannan inte syns över brillorna?

En hjälm ska knappt kännas när den sitter på huvudet. Känslan är viktig och säkerheten såklart. Nuförtiden finns ett system som kallas MIPS, bland några andra, så om man vurpar och slår i huvudet så blir rotationsrörelsen mindre till hjärnan (enkelt förklarat). Vid köp av hjälm ska detta system finnas i hjälmen, det kan ni fråga cykelhandlaren om.

Med känsla menar jag att hjälmen ska kännas bekväm och inte göra ont nånstans, kännas lätt och som att du knappt har något på huvudet. Hjälmen ska sitta på under hela träningen och ibland blir det längre sträckor och att då ha ont i huvudet av hjälmen blir man ju galen på.

Hjälmen ska sitta rakt på huvudet, alltså inte luta uppåt mot hårfästet, så ett bra mått är att hjälmens kant nästan når cykelglasögonen. På vissa modeller blir det en glipa mellan glasögon och hjälmkant, men det är inga problem så länge hjälmen sitter rakt och inte lutar uppåt mot hårfästet. Hjälmen är alltså inte för liten om det är en glipa mellan glasögon och hjälm. Hjälmen är för liten om den känns för tight på huvudet trots att du lossat upp den maximalt; det finns som sagt ofta ett vridsystem i hjälmen för justering av hur hårt eller löst den ska sitta. Utgå alltid från det lösaste läget och sätt sedan på hjälmen. Vrid sedan reglaget tills du känner att hjälmen sitter på plats stabilt. Hjälmen ska sitta fast om du vickar på huvudet.

Så mitt tips är att testa en storlek som du tror passar. Jag tar alltid M eftersom jag har det på allt och det fungerar för mig. Skruva sedan upp vridsystemet till max och gör som jag beskrivit ovan.

Jag tycker att det ser ut som att din hjälm är lite för liten. Du måste kunna sätta på den rakt, men nu lutar den uppåt mot hårfästet. Så testa ovan tips.

Och halsremmarna – hur tajt ska de sitta? Om man böjer ner huvet vill man ju inte ha strypkänsla mot halsen, men samtidigt vill man ju att hjälmen ska sitta fast ordentligt. 

Remmarna ska sitta så pass löst och hårt att det känns bekvämt, det får inte bli någon strypkänsla samtidigt som de inte ska dingla. Tänk vid vurpa om hjälmen trycks uppåt, då ska remmarna hålla fast hjälmen så att den inte flyger upp för långt.

Hjälper en cykelhjälm alls om man flyger över styret och landar med ansiktet före i asfalten? Jag tänker att med en racercykel är det väl ganska vanligt eller lätt hänt. Det hände i alla fall mig första gången jag cyklade på en racer i tonåren (hade ingen hjälm och fick en lätt hjärnskakning). Man kan ju nästan tycka att en MC-hjälm behövs om ansiktet ska skyddas.

Hjälmen räcker oftast inte till för att skydda ansiktet mot skador, men vid en sådan vurpa brukar även huvudet få sig en törn och då gör hjälmen sitt jobb. Ja, en MC-hjälm vore det bästa att ha vid vurpa för att skydda ansiktet men det hade blivit alldeles för klumpigt tyvärr.

Anekdot:

Tjejtrampet 1995 på Gärdet i Stockholm…

Jag var ung och hade tränat inför Tjejtrampet det året. Jag ville verkligen vinna Tjejtrampet. När det var 1 km kvar var klungan samlad och jag gjorde en ursinnig högersväng (jag hade varit där innan och studerat hur jag kunde ta svängen på snabbaste sätt) och jag och två andra fick en lucka till övriga. Vid 300 meter kvar till mål skulle jag dra igång spurten. Jag smackade i rätt växel och ställde mig upp. Det är det jag minns…

Efteråt fick jag veta att jag hade kört in i bakhjulet på tjejen framför mig, och med ett framhjul som inte har fritt spelrum, då går cykeln i backen.

Jag vaknar upp på Gärdet och ser min mamma titta på mig. Jag minns inget av det som hänt och förstår inte alls varför jag ligger där på Gärdet.

Jag åker ambulans till sjukhuset med hjärnskakning, några brutna revben och ett ansikte och mun med blödande sår. Jag blir bland annat sydd i underläppen med 20 stygn.

Hjälmen skyddade mitt huvud men inte mitt ansikte, men vad gör det? Ett skadat ansikte går att fixa, men en svår skallskada, det är svårare att fixa.

Denna händelse kom att bli en betydande del av min fortsatta karriär, och jag tar upp den som en motgång i mitt föredrag: ”Min väg till framgång”. Denna story har haft en stor betydelse i min karriär, vurpan fick mig att fundera på om det verkligen var cykel jag skulle bli bäst i världen på, det verkade livsfarligt. Men efter några dagar bestämde jag mig: ”Nu har jag gjort min vurpa, det kommer inte hända igen”.

Det låter simpelt att säga så, men jag bestämde mig för att sätta mig på cykeln igen och inte vara rädd. Jag hade gjort min vurpa och det skulle inte hända igen.

Tack Alma för dina frågor. Ser fram emot nästa veckas frågor från Alma eller annan medlem.

Du har en helt analog trainer som man inte kan köra Zwift på. Varför kör du analogt? Och vad gör du på trainern istället, för att inte bli uttråkad?

Anledningen till att jag inte har en trainer som fungerar med Zwift är två: Dels är jag totalt tekniskt ointresserad och vill inte sätta mig in i hur det fungerar, dels är den verkliga anledningen att jag trivs så bra med mina trainerprogram att jag inte har behov av att köra mot, med eller ihop med andra när jag sitter på trainern. Många frågar precis som du: ”Blir du inte less på att bara sitta på trainern?” Svaret är absolut: Nej.

Det beror på att jag spelar min favoritmusik på högsta volym, jag har ett program att följa och att jag alltid har haft lätt för att träna ensam utan sällskap. Jag kör program från min aktiva tid; de finns under Tips och Trix på hemsidan och i appen.

Jag tycker att Zwift är en bra uppfinning. Många tycker att det är tråkigt att sitta på trainern och behöver det sällskap och de program som Zwift erbjuder. Det är det som är viktigast: Det ska vara roligt, annars blir träningen kanske inte av. För mig är trainern en av de bästa saker som finns, i alla fall när man behöver effektiv träning. Den står alltid där tillgänglig, och efter 1–1,5 timme är man rätt nöjd. Den passar in både i garaget eller inne i en lägenhet om man inte har tillgång till garage. Min står i garaget mestadels, men den åker utomhus när vädret tillåter, så att den berömda ”cykelbrännan” fås.

Som småbarnsförälder är det inte alltid lätt att hitta tiden till att träna, men har man en trainer kan man alltid sätta sig på cykeln när barnen sover tupplur mitt på dagen. Nuförtiden kör jag trainer året om, men när jag var aktiv var den mer använd under uppbyggnadsperioden (november–mars).

Min trainer följer med mig om jag ska vara borta mer än tre dagar, speciellt när jag vet att jag inte kommer ha någon barnpassning till min son Erik som jag just nu är mammaledig för. Får jag inte träna på några dagar så blir jag grinig och irriterad. Min trainer har räddat mig många gånger från den känslan. Givetvis älskar jag att cykla ute på landsvägarna ihop med andra cyklister – det är det ultimata såklart. Men omständigheterna gör ibland att det inte går, som i mitt fall med Erik. På kvällen prioriterar jag tid med familjen och vill då helst inte träna.

Sliter det på däcken att köra trainer eller tar man loss hjulet och sätter i ett annat eller hur funkar det?

Det sliter på däcket att köra trainer. Men det finns speciella däck som man kan sätta på hjulet vid trainerträning. Jag har förmånen att ha två cyklar, vilket innebär att jag har en cykel till trainern med trainerdäck på och en annan när jag kör på landsvägen. Om du inte har kört trainer förut och är osäker så är mina bästa tips  – som jag skrev i föregående fråga – att känna efter vad du tror passar just dig. Gillar du inte att träna själv och tror att du får svårt att pusha dig själv, köp då en trainer som går att koppla ihop med Zwift. Och tvärtom, om du vet att du kan pusha dig själv och blir motiverad av att följa ett program, börja då med en analog trainer.

Annars är det ju bara att sätta upp cykeln på trainern med trainerdäcket på, sätta på din favoritmusik och följa ett program. Var fokuserad när du kör, lev dig in i programmet och ha ett mål med varför du kör på din trainer. Ett mål kan vara att du vill bli starkare, för en trainer har mycket motstånd så du kan få starka muskler med hög belastning, ett annat kan vara att du bara vill hålla igång din cykling när det inte går att cykla ute på grund av regn, snö, kyla, tidsbrist med mera. Eller att du vill se din förbättring, och med det menar jag att du märker ganska lätt när du blir starkare av att köra på din trainer.

Tack Alma för dina frågor. Ser fram emot nästa veckas frågor från Alma eller annan medlem.

Logga in och anmäl mig Kontakta arrangören
desktop-large
desktop
tablet
phone